detsugerfett

Det är helt otroligt egentligen vad mitt liv har förändrats på bara några veckor. Och anledningen till att jag tog tag i det här är för att jag mådde så otroligt dåligt så ingenting kändes värt längre. Nu mår jag så fruktansvärt mycket bättre att detta verkligen är något jag kan rekommendera till alla, även om man inte är överviktig så kan det finnas andra saker man kan lära sig på en sån här otrolig resa.

Jag har alltid varit ganska förvirrad, har sällan koll på saker och sen har jag alltid varit väldigt glömsk.

Nu efter Itrim-starten har jag börjat få lite mer koll på saker, men dehär med glömskan, de har bara blivit värre. Jag kan titta på en sak och tänka "nu får jag inte glömma dendär" sedan fantiserar jag om hur jag lägger ner den i väskan. Och när jag ska ha den så finns den inte där. Helmärkligt tycker jag. Men då brukar den ligga kvar på de stället som jag såg den sist på.

Detta gjorde jag även när jag gick i skolan. Sista året skolkade jag ganska mycket under vårterminen i 9an. Detta visste jag själv faktiskt inte om, då jag vid varje ny lektion gick och hämtade böckerna som jag skulle ha, tog vägen förbi cafeterian för att sedan fastna där under lektionstiden.. sedan gick jag tillbaka till skåpet å lämnade böckerna, och hämtade nästa lektions böcker. Sådär kunde jag hålla på i flera dagar, utan att knappt ha varit på en enda lektion. Dock höll jag på att ramla av stolen när fröken ringde hem och sa att jag varit borta nästan 75%. Jag fattade det helt enkelt inte. Då har man inlevelseförmåga.

Här om morgonen letade jag efter bilnyckeln till bilen.. det visade sig senare att den satt kvar fint i dörren och hade suttit hela natten.. ja ni hajjar ju grejen..