detsugerfett

Idag när posten kom så small de till mer än vanligt i brevlådan. Antagligen därför att jag väntade på ett speciellt brev. Dock tyvärr inte de som låg på mattan när jag kom ut i hallen. Där låg det ett vitt kuvert från stockholms lansting, med en kallelse till neonatalröntgen...Jo, jag tror det står de, även om de i min hjärna är barn som är födda förtidigt...Men jag ska låta de vara osagt, de kan ha stått neuvronatal också...

 

Jag kan bara se framför mig hur jag kommer in i lokalen där röret jag ska åka in i står, jag känner mig illa till mods då jag nog har en släng av klaustrofobi... Sköterskan ber mig ta av alla smycken och jag lägger mig på britsen.

När jag åkt in i röret så blir det kaos på utsidan.. sköterskan tillkallar läkare och alla kollar på skärmen.. Vad är det för fel tänker jag? De vänder och vrider sina stackars små huvuden och man ser hur de verkligen funderar över hur fenomenet på skärmen ens kan vara möjligt.

Efter en stund tar sköterskan ut mig, tittar på mig med sänkt blick och berättar att de enda som de kan se i mitt huvud är ett litet tomt, vad de tror de kan se.. ärtskal. Hjärnan verkar för länge sedan ha förtvinat.. och kvar verkar tyvärr bara skalet ligga...

Hon frågar mig hur det känns när jag tänker.. och jag förklarar att mitt lilla tomma ärtskal fungerar alldeles utmärkt.. att jag inte ens har saknat min hjärna för en endaste sekund...

Men när jag går ifrån avdelningen, med beskedtet om att allt är i sin ordning i min hand... Så kan jag inte låta bli att fundera över, hur man lyckas stjäla en hjärna....

 

 

Alltså facebook... I all ära... men kan de bara gå och dö någonstans!

På riktigt nu... det behövs vare sig meterologer eller läkare.. Folk sätter ju sina egna diagnoser...

Och det här med journaler, de är helt överskattat.. Om en läkare vill ha någons sjukhistoria är det bara att adda personen ifråga på fejjan och sen är de frågetecknet kirrat! 

Hur kan man vilja att alla man inte känner (jo de är faktiskt så... för de flesta du har på facebook känner du inte) ska läsa om hur sjuk du är... Är inte de åtminstonde LIIIITE privat? Något man kanske delar med familj och närmast sörjande...

 

Nu tänker ni säkert "Ja, men du då... du skriver ju här att du är sjukskriven och har ont i armen" Och det kan jag förvisso hålla med om...

Men annars hade ni ju undrat varför jag kan klämma en 8 inlägg/dag... För ni ska ju inte tro att de kommer vara lika stor idéspruta på mig på fredag...Även om jag även då kommer vara lite rolig ;)

 

 

 

 

Idag har jag också en del att göra. Vissa saker får man passa på med sålänge man inte kan göra andra saker.

Börjar kännas lite bättre i armen, men de går lite upp och ner. 2 nätter i rad har jag fått gå upp och ta värktabletter. 

 

Är det inte konstigt egentligen. I Sverige heter det "värktabletter" det låter ju som att man skulle få värk när man tar dem. Jätte opraktiskt... I engelskan heter det ju åtminstonde "painkiller" Ja, där tycker jag att ordet åtminstonde har en mening...

Det är samma sak med ordet rostfritt... När jag tidigare jobbade i en heminredningsbutik så hände det att det kom in folk som var förbannade över att deras rostfria bestick hade just rostat... Men det är inte så konstigt...

 

Rostfritt heter Stainless på engelska.. och den EGENTLIGA översättningen är faktiskt 

 

stain = missfärgas less=mindre

 

Därav är ju inte översättningen korrekt.. och det betyder egentligen "rostar mindre"

Så ni som går omkring och tror att ni har rostfria bestick säger jag bara HA HA... det finns inget material (i bestickform) som är rostfritt... dock finns det sånt stål som rostar mindre...

 

 

Nu sitter jag här i min lägenhet. Regnet piskar mot rutan utanför.. Bäbben blev så glad när jag kom hem. Dock tror jag inte att det beror på att just JAG klev innanför dörren, utan mer att jag har förmågan att öppna kylskåpet och således ge mat åt lillstackarn som åt runt 18-tiden senast...(PUNKT)

Ja, man skulle verkligen kunna tro att man svälter honom...

 

Jag sitter här och tittar ut... klockan är runt 15-tiden och posten har inte kommit än..

Mina ben glänser så där fint som bara nyrakade insmorda ben gör, inte ett enda hårstrå har jag missat och det doftar bergsvatten i hela lägenheten. Den är nämligen nystädad av Henrietta som kommer varje måndag och snyggar till. Henrietta är klädd i svart kort klänning med ett litet förkläde på. Håret är proffsigt uppsatt i en knut och hon har ett sånt där diadem som alla städerskor har. Dessutom säger hon alltid att bästa träningen är när man dammsuger i högklackat. Henrietta skrattar alltid när hon städar... Och det får mig på bra humör också...

Jag måste ha en städerska eftersom att jag har en sån enorm våning. Mitt inne i stan, på strandvägen, nära Gucci-pucci butiken, så att jag har nära till shopping ifall jag skulle behöva...Min balkong är större än en av de större barerna på min gata.. Och om jag vaknar på natten för att gå upp och kissa så tar det mig minst 20 min att hitta tillbaka till rätt sovrum...

Det rasslar till i brevlådan och posten kommer.. där ligger ett brev på mattan. I brevet kan jag läsa att jag just vunnit 325 miljoner på Lotto... pengar jag själv inte behöver eftersom att jag har det så gott ställt.. Jag ringer upp till Röda Korset och ber dem skicka ner varenda krona till de utsatta barnen i Afrika...

 

Dessa barn får fina skolor och ett härligt liv... de får till och med råd att åka hit till Sverige och se snö.. Åka skidor och bara mysa. Barnen får uppleva sommar, höst vinter och vår...Ja, pengarna räcker så långt så att de kan bli fred i alla länder... ALLT tack vare lilla mig...

 

 

Oj, vaknade jag nu.... Jaha... bäst att gå och lägga sig i sängen då...

Är hemma hos systeryster idag... igen...

 

Ska snart bli bjuden på potatismos, låter skitgott tycker jag...

Idag har det inte hänt så mycket och jag har inte haft så många tankar... vi hörs snart igen!

 

Jag och min storasyster bestämde under förrgårkvällen att vi faktiskt ska ta och åka till New York!

För några år sedan så var förslaget att åka dit även då, men vi beslutade oss istället för Barcelona, då vi inte hade så många dagar på oss.

 

Helén har ju rest mycket förr, men jag har varit rätt ny på de. Då vi inte åkte så mycket när jag var liten. Faktiskt bara en gång till Forto Ventura eller hur det stavas...

 

Hur som helst, så kom vi fram dit, till Spanien och allt började på flygplatsen när vi skulle hämta vårat bagage. Det var svårt att hitta och vi gick och såg oss om efter diverse skyltar. Jag hittade en där det stod "El stockholmo" på..

"Titta där måste det vara" sa Helén "Nä, det är de inte...det fattar du väl själv" sa jag "Nähä, varför inte de?" "Nej, de är ju där alla från el stockholmo lämnar in sitt bagage!" Helén tittade lite frågande på mig... "De finns väl inget här som heter el stockholmo heller?" "Joho, de gör de ju... den där ön som dom åker till i sällskapsresan" Helén började asgarva.. och jag hade redan nu avslöjat min oresanta sida... 

 

Vet ni en sak? Vi hittade aldrig till tunnelbanan i Barcelona, jag vet inte om det var något fel på oss.. eller om den tillfälligt var gömd när vi var ute och letade. Men jag har aldrig gått så mycket i HELA MITT LIV! Som jag gjorde under mina dagar i Barcelona...

 

När vi äntligen kommit fram till hotellet efter att ha blivit blåsta på pengar av en taxichaufför, så lämnade vi av väskorna och gick ut på staden... Vi gick ett par varv.. gick och köpte en chipspåse för att ha medan vi fixade oss för kvällen. Gick tillbaka till hotellrummet la oss på sängen klockan var runt 17.00....åt ett par chips....vaknade kl 08.40 dagen därpå...med kläderna på...

 

Jaha.. då var en hel dag borta...så vi var då tvugna att uppleva resten av dagarna dubbeöt så mycket... väl hemma hittade jag en megastor fästing i skallen, som antagligen kom från nån gräsmatta down there....

 

 

När vi var i Paris några år senare så blev vi liksom inslussade i tunnelbanan på en gång, då man inte tog sig från flygplatsen om man inte köpte en tunnelbanebiljett (eller tog taxi) Så då passade vi på att lära oss systemet från början. Dock innan vi kom fram till vårt nya hotell (då de jag hade bokat låg i slummen) så hade nästan hela den dagen också gått. Dock var vi lite mer rutinerade nu och gjorde oss iordning på en gång, utan att lägga oss i sängen :)

 

Men nu, när vi ska till NY så är planen att planera först och resa sen.. för att få ut maximalt av besöket :)

 

 

 

 

 

 

Efter att ha tillbringat exakt hela dagen i soffan hemma så gick jag ner till mamma emelie som bor i lägenheten under mig. Hon lagade iordning lite mat som jag snällt glufsade i mig. Nu är jag mätt och belåten och tänkte väl inte göra så mycket mer heller. Känner mig helt slut, som om jag skulle ha festat hela natten, trots att jag var hemma redan vid halv 1.

 

Jag antar att jag får återkomma imorgon, med lite nyare tag..

Då utlovar jag lite smaskigt skvaller om hur jag och Helén skött våra utlandsresor hittills :)

 

PUSS!

Nu blev det inte fantastiskt på de viset som jag hade målat upp det. Men röda mattan var utrullad och vi fick sitta bredvid ett par som verkade vara i första dejtingstadiet. Ni vet när tjejen har röda naglar och hårt mejkade ögon och ser sådär svår ut. Så som tjejer bara ser ut och är vid första dejterna. Liksom tittar lite "under lugg" på killen och liksom bara fnissar. Inte skrattar högt även om saker är skitroliga... utan bara fnissar. Åh, det är så töntigt. Sen äter tjejer som är på första dejterna aldrig upp maten heller, även om man bara får pyttelite. Jobbigt då om man följer med sin dejt hem och får gå hungrig hela kvällen/natten sen. För jag kan tänka mig att dem svänger förbi Mc'Donalds påvägen hem annars...

 

Jag kan inte låta bli och sitta och tjuvlyssna när jag ser ett uppenbart sådant par. Man vill ju veta va de pratar om. Mitt problem när jag ska tjuvlyssna är ju de att jag gör de med ögonen. Jag har jättesvårt att höra vad personen ifråga säger, om jag inte samtidigt tittar. Detta gör att mina objekt ganska snabbt känner sig utstirrade och jag får sluta lyssna helt enkelt...

Sen kan jag inte heller låta bli att fundera över OM det blev något... om han fick till de... osv...

 

Jag har nämligen aldrig varit på en riktig dejt.. och tur är väl de. Jag lider av fruktansvärd handsvett när jag blir nervös... så jag är glad om jag slipper :)

Just vid detta tillfälle är jag in på Wallmans salonger (tidsinställt inlägg) med min mamma och syster. Som jag sa innan så fick Helén av oss att gå dit och käka middag med show och hela baletten. Det var hon värd kära syster..

Jag är redan färdig trots att vi inte ska åka förren kl 17.30, men då har jag tid att fantisera lite...

 

Jag ser mig själv komma dit, till Wallmans alltså, hur röda mattan redan är utrullad. När vi kommer in för att berätta vilken bokning vi har så säger den söta tjejen bakom disken att de tyvärr verkar ha blivit någon dubbelbokning. Hon ser lite svettig ut, men erbjuder oss sedan ett fint bord i VIP avdelningen. Vi glider förbi alla.. folk tittar på mina skor och säger att det är bland de snyggaste dem sett. Vi sätter oss vid vårt bord och showen börjar. Det är allsång och mikrofonen hamnar under min mun. När jag sjungit några stråfer så tystnar musiken. Ägaren kommer fram till mig och berömmer min fantastiska stämma och undrar om jag kan tänka mig att göra ett liveframträdande senare under kvällen. Jag tackar ja och får gå bakom i kulisserna och välja ut en dräckt. Jag tar ett svart liv med rosa fjädrar insydda längst kragen. För att piffa till de lite extra tar jag på mig rosaglittriga högklackade skor. Jag entrar scenen och publiken jublar. Jag passar på att dansa på bordet vid Peter Jöback, han klappar glatt med... När jag är färdig vill chefen på Wallmans anställa mig.. Och publiken jublar ännu mer...

 

 

..Eller så blir det bara en helt underbar middag i de bästa sällskapet... vem vet ;)

 

 

Jag har under hela mitt liv varit lång. Alltså LÅNG! Vi snackar inga 1.75 cm. Jag var 1.86 redan innan jag slutat 7an. Jag kommer så väl ihåg när jag var hos skolsyster och hon mätte mig till 1.86,5 Jag var helt knäckt. Jag tittade bara på henne och sa "Den där mätgrejen måste sitta fel.." För i mitt huvud var jag MAX 1.84. Jag kunde inte tåla de där 2 extra cm. De tog kål på mig.

 

Det som är så märkligt med människor är att de liksom måste påpeka saker och ting helatiden "Gud så lång du är" "men VARFÖR är du så lång" "Hur lång ÄR du egentligen?" Det här är frågor och påståenden som jag har tagit väldigt illa vid mig utav, då jag redan VET att jag är lång. Jag är liksom inte bara lång, utan jag är stor också. Dvs inte FET, men mullig och har breda axlar. Dock har jag inte alltid varit överviktig, men när jag inte var det, hette de också "vad stor du är" Det är som om jag vore en hel cirkus som gick runt på gatorna... 

Men vet ni en sak? Jag har sakta men säkert tagit tag i mina demoner.. JAG (1.86) långa Elin, som kutade ryggen för att "passa in" i vadå förresten?? Har börjat ha klackar... och vet ni vad? Jag SKITER i vad folk tycker om det. Jag tycker att det är snyggt med klackar, jag får snygga ben i det och jag får en mycket bättre hållning. 

 

Jag har börjat svara på de där frågorna/påståendena med "Ja visst är det snyggt" eller "Vilken tur att du sa det till mig så att jag äntligen fick reda på det"

 

Dock finns det EN sak jag fortfarande hatar och det är påståendet "Du är ju stor" NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ jag är inte STOR, jag är jag... lång och härlig precis som jag är!

 

Det är klart att man ska bry sig om vad andra människor säger, i viss mån... när det bara är pladder för galleriet så kan det lika bra vara... Idag tar jag på mig mina 7 cm klackar... då blir jag 1.91... Sug på den ni ;)

 

Så kan folk få tro att jag är transa... transor är förresten helt sjukt heta! :)

 

 

 

 

Hörrni tjejer, jag har kommit på en STOR skönhetsmiss som många av er gör. Den är så simpel så att jag inte kan låta bli att störa mig när jag ser det.

 

Men när ni målar mascara så ska det göras i följande steg

 

1: Måla på färgen i den ordningen du vill

2: Se till att fransarna är ordentligt täckta (dvs att den som har blonda fransar inte har blonda "slingor" i sina fransar, vare sig på ovan eller undersidan

3: TA BORT ÖVERFLÖDET/KLADDET SOM HAMNAR PÅ ÖGONLOCKET MED EN TOPS!!!!

 

Det finns INGET som är fulare, än en tjej som är sminkad med "bara" mascara och så har hon kladd på ögonlocket... Ser man inte de? Tycker man att de är snyggt? Tänker man inte på det?

 

Jag tänker på det och vill bara uppmärksamma alla som använder "bara" mascara att börja ta bort överflödet...

 

 

 

 

 

 

Har varit ute en stund på staden med pälsk för att söka efter en halloweendräckt, då han ska på rockkryssning idag. Ja, hade han sagt att det var utklädningskryssning, då hade ju jag också velat följa med. Men jag tror att det var en liten packt, för de sa han minsann inte. Han la fram de som att de skulle vara en helt vanlig kryssning, tills i förrgår!? Och då var det ju alldeles försent att ångra sig. Så hädanefter så tänker jag fråga in i minsta detalj hur kryssningen kommer att utspela sig, vad det är för klädkod osv så att jag inte missar nåt!

 

Hur som helst, idag när jag var ute och faktiskt inte bara idag, utan alla dagar. Så reflekterar jag över hur otroligt arga människor i min omgivning ser ut. Det är som om pesten har spridit sig varje dag.. Och om man ler mot någon, då snörper den ihop munnen ännu mer och liksom bara blänger. Jag kan känna att ett leende från en okänd person kan göra min dag. Men så tänker uppenbarligen inte majoriteten av de flesta andra...

Nej, snörp ihop munnen då och se ännu surare ut.. för den som ler kanske vill dig något.. och du har vare sig tid eller lust att stanna på prata med någon du inte känner.. Utan stirra rakt fram och gå din väg... ta på dig den farligaste minen du har!

 

Jag har också sånna dagar, som jag liksom inte känner att jag vill prata med någon. Men jag brukar verkligen försöka tänka på att se glad ut. För hur ful du än är... så kan du alltid kamouflera det med ett leende..

 

 

 

När vi kommer hem så blir Bäbben jätteglad. Han rusar mot dörren och skriker som om han varit ensam i en evighet...Som om man skulle vara den mest ensamma kissen i hela världen. Och så lägger han sig på rygg och rullar runt. För han vill ha mat. Och den fulingen tror att han kan lura oss. Jag har aldrig sett en katt som kan se så HUNGRIG ut som just Bäbben.

Häromdagen så hade Tommy givit honom mat innan han gick till gymmet och 2 tim senare när jag kom hem från stallet så fick han av mig, för då såg han helt utsvulten ut igen. Bäbben har också en tendens att hoppa in i kylskåpet när man öppnar det, för att på ett dramatiskt sätt påvisa sin hunger.

 

Men en till sak som han gör när man kommer hem är att gå till lådan och bajsa. Typ "hej matte, äntligen är du hemma så att jag kan bajsa, jag är nämligen rädd för att stora bajsmonstret ska ta mig" och de luktar ju inte direkt hallontårta.

Samma sak är när man vaknat.. då passar han också på..Istället för att passa på när vi sover så att han får vara ifred.. Nej, i den här familjen delar vi på allt! Det är ioförsig skönt att han väntar tills vi har vaknat, för annars vaknar man av ATT han har bajsat..

 

Nu hör jag hur bäbben och Tommy är lite osams i köket, bäbben vill ha smoothie till frukost och inte sin kattmat som han fått...Tommy försöker förklara för Bäbben att han får lax till frukost, vad får vi...

Men de verkar som att budskapet inte rkktigt når fram....fortsättning följer....

Igår hade vi lite firmafest med jobbet, eller kick off eller vad man ska säga. Jättetrevligt var det och vår chef hade fixat roliga lekar med diverse frågor och utklädningskläder...
Nu tror ni förstås att jag tänker skriva om hur den här tillställningen totalt spårade ur. Hur chefen dansade naken på bordet och vi blev utslängda innan klockan slagit stängning. Men nu kan jag berätta för er, att det var en väldigt trevlig tillställning där alla skötte sig exemplariskt!
Men något som slår mig när man går ut nuförtiden är att alla förvandlas till katter. Eller jag menar, alla katter tar med sig sina leksaker..dvs klösbrädorna. Sen är det liksom bara att SMSa till grannen tvärs över bordet ifall man vill få något sagt.

En del sitter och pratar i telefonen istället för att prata med sin bordsgranne. Så man kan ju egentligen undra varför man ska umgås överhuvudtaget. Jag föreslår att id nästa firmafest så kopplar alla ihop sig på skype istället.. Då märks det inte om man sitter och smsar samtidigt...

Varför är det så svårt att göra det man ska?

 

Igår så skulle jag bytt däck på bilen, bokat tid hos optikern, hämtat ut biljetter till Tommy... Ja, listan kan göras oändlig.

 

Vad tror ni jag fick gjort? INGENTING...

Näpp... istället fick jag stressa iväg och göra allt de där idag istället. Och jag är inte ens färdig med däckbytet än.. för sommardäcken ligger fortfarande i baksätet och jag har så ont i armen nu så jag orkar inte lyfta tillbaka dom ner i källarn. Men de gör inget, för om nån snor dom så får dom ändå skitdäck, för vi måste köpa nya.

Så nu vet ni det...

 

Imorgon ska jag, mamma och Helén gå på Wallmans salonger, Helén fick de av mig och mamma i 45 årspresent...

Förra gången (när hon fyllde typ 43 eller så) så bjöd vi ut henne på Eriks bakficka... det är bland de godaste jag har ätit.. Och så hade vi skitkul också!

 

Så det är favorit i repris kan man säga....

 

 

 

 

 

När jag åker och exempelvis handlar, så är jag så förbannat konstig. Det verkar tyvärr även ligga i familjen då jag upptäckt att min syster gör likadant...

 

Så här går det till:

 

Jag går in i affären, den första avdelningen som då kommer är schampoot, där finns de också mascara och lite annat smått och gott... Jag behöver egentligen bara köpa schampoo och balsam. Men mitt schampoo och balsam är inte riktigt slut, men de är ändå på gränsen, så jag kan tvätta håret ett par gånger till innan jag egentligen måste kris-köpa nytt... Jag går då fram till schampoo-hyllan... tittar lite vad jag ska ha.. Går och kollar lite på mascarorna (fast jag inte behöver nån sån). Luktar lite på parfymerna.. Ser i fall dom har nån rolig hårspray... Tittar på schampoot igen och tänker "Nej, jag orkar inte köpa det idag" går vidare i affären och plockar på mig alla varor jag ska ha + lite till... kommer på att topsen nästan är slut... fast "jag orkar inte köpa det idag" ... Betalar och åker hem...

 

Kommer hem, tvättar håret... och DÅ tar schampoo och balsam slut.. blir förbannad för att jag inte köpte de när jag ändå höll i flaskan i affären...

 

Dagen därpå måste jag åka till affären IGEN, för då MÅSTE jag köpa schampoo... egentligen så är tandkrämen snart slut... men de orkar jag inte köpa idag......

 

......... det är en sak om man inte har RÅD att köpa den saken just nu... men kom igen...

De är ju inte direkt så att ÄLSKAR att handla heller.. utan jag drar mig in i de sista...

Men mitt shoppingsystem gör ju att jag får åka till affären DUBBELT så många gånger som alla andra, som handlar allt de behöver på en gång... Suck!

 

 

 

 

Shit alltså, nu är de tydligen vinter.. Jag glömmer bort, eller mer förtränger vintern varje år. Och sedan plupp.. så är den plötsligt här, med allt vad de innebär..

Idag måste jag tydligen sätta på vinterdäcken på bilen, så jag inte står där en morgon med kuken i brevlådan och undrar hur jag ska ta mig fram.

Sedan ska jag häma ut Tommys biljetter på ATG och köpa en ny mascara.

 

Ja, just de... jag ska boka tid hos optikern också.. Jag avståndsbedömmer ju som.. ja jag vet inte. Och dessutom upptäckte jag häromdagen att jag inte såg vad de stod på dataskärmen med ena ögat, men med de andra ögat va de inga problem. Dock när jag tittade med båda så såg jag inte heller...

 

Så ja, de kan ju ioförsig ha varit en tillfällighet... Men jag lär gå och kolla i alla fall.

När jag var yngre så var jag liiite översynt när jag var hos optikern. Men de behövde man visst inga glasögon för.

Tack och lov för det... tycker glasögon bara är dyrt och sjukt onödigt :P

Förövrigt blir jag liksom "fröken Elin" när jag sätter på mig glajjor...

Jag har sålänge jag kan minnas haft en smärre panik över min ålder. Jag har alltid varit lång och därav uppfattats som mycket äldre än vad jag är. När jag hade börjat i ettan i grundskolan så blev jag förpassad från matsalen av en fröken en gång för att hon trodde att jag gick i 5an. Därför har jag nog också alltid känt mig äldre än vad jag faktiskt är. När jag var yngre ville jag ju såklart också vara äldre.. Få bestämma mer över mig själv.. Följa med mina äldre kompisar på krogen osv... 

 

Nuförtiden så blir jag ju hur lycklig som helst om man får visa leg på typ systemet...

 

Det är inte så att jag tycker att jag är GAMMAL, men jag är fortfarande äldre och klokare än när jag var 20, sen kan folk säga vad dom vill..

Jag dagdrömmer ofta, om hur jag kommer att vara när jag blir äldre. I min dröm är jag alltid väldigt vältränad, jag förstår inte riktigt varför, eftersom att jag aldrig har ägt en sån kropp. I drömmen har jag heller aldrig utväxt i håret och jag har alltid perfekt sminkade ögon och rött läppstift, jag är runt 1.75 cm lång och mitt favoritplagg är ett par lågt skurna tajta svarta stuprörsjeans, med ett snyggt brett skinnskärp i midjan, med ett stort härligt spänne på. Till dessa fantastiska brallor så har jag enlagomt tajt svart t-shirt med tryck och en snygg kavaj.

När jag kommer för att hämta mina väluppfostrade barn i skolan, så pratar alla deras kompisar om vilken söt mamma dem har och alla barnen vill följa med hem till oss och leka. För jag är en mamma som aldrig blir arg, jag bara skrattar högt åt alla missöden och bakar bullar dagarna i ända. Medan jag ändå hinner driva mina 5 olika företag, som alla säljer fyndiga saker. Dessutom är jag utbildad polis, som extraknäck...Mina tuttar ramlar inte ner till knäna så fort jag tar av mig BH:n och min man skulle aldrig se efter någon annan kvinna... 

 

Ja, ni hajar grejen...

 

Men i den här drömmen så ingår inte någon skönhetsoperation... För jag förstår inte vad som är så farligt med lite rynkor? Det är väl fint när man ser linjer efter att en person har skrattat...

Jag menar inte att människor som gör skönhetsingrepp är dumma. Men jag förstår inte hysterin kring de här med att se perfekt ut. Vad är perfekt?

 

För mig är den där drömmen perfekt. Men den kommer aldrig inträffa... det diffar redan på längden, då det inte är speciellt troligt att jag kommer sjunka ca 11 cm innan jag fyllt 30... ha ha ha