Äntligen

Nu har jag börjat träna återigen (efter fallet) Jag har faktiskt längtat. Jag känner mig så onödig när jag bara sitter hemma utan att göra nåt alls. Å vet ni en sak? Igår när jag och Camilla var på gymmet så fick vi en helt otrolig upptäckt. Plötsligt kan vi klassas som 2 av dom smalaste. Absolut inte smalast, men vi är definitivt LÅNGT ifrån dom tjockaste också. Helt otroligt vad ett nytt år kan göra med människor. Jag har själv aldrig haft som nyårslöfte att gå ner i vikt. (Jag har ändå haft så mycket koll så att jag vet att jag inte kan hålla de) En gång när jag var liten försökte jag att ha godislöfte, jag skulle få 500 kr om jag lyckades låta bli att äta godis i ett helt år. Jag lyckades i ungefär 1 månad (tills dess att min dåvarande kompis Sandra stack en marabou chokladkaka under min näsa) då var de kört.. Jag gick raka vägen hem å berättade för mamma å pappa, å tjänade ihop 250:- bara för att jag varit så ärlig. Halelulja moment!

Nu ska jag åka å fixa pass.. jag ska ju till paris i maj tillsammans med Helén. Jag lääääängtar!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0