detsugerfett

Jag heter Elin Karin Kristina Ytterberg. Karin efter min farmor och Kristina efter min mammas mormor. Mamma ville ifrån början att jag skulle heta Minna eller Sara. Men på min storasyster (Helén) dagis där hon jobbade tidigare så fanns det en liten flicka som hette Elin, Elin var alltid den som kom först och gick sist, hon tydde sig till Helén och grät ibland när mamman kom för att hämta henne. Så Helén tyckte kort och gott att jag skulle heta Elin, och så fick det bli.

Jag är 1.86 cm lång, har gröna ögon och är från början blond i håret. Är oftast glad och sprallig och har ett hejdundrandes humör. Jag är envis som synden och har jag bestämt mig för något så blir det så. Även om jag ska kämpa tills jag gråter tårar.

Har under senaste året inte mått sådär jättebra och hade som biverkning på de problemet börjat öka i vikt. Ni vet man äter när ingen ser, för då syns inte problemet och i och med de så finns de inte. Kom "ut ur garderoben" i oktober förra året, och har tills nu gått ner 17 kg. Jag har kämpat, men smakar det så kostar det, varelse det är tid eller pengar.

Jag tror stenhårt på ödet. "Jaha så om ett litet barn får cancer och dör, då är de ödet och livets gång?" tänker ni nu? Men nej det är inte så jag menar, jag tror på mitt egna öde. När något tråkigt händer mig, så försöker jag se det som att de är för att det ska bli så mycket bättre senare för mig..

Jag tänker oftast på alla andra mycket mer än mig själv, vilket gör att jag i de flesta relationer så småningom hamnar i underläge. Jag har lätt för att tycka om andra personer, men svårt för att lita på dem. Jag dömmer alltid alla i förväg och har mycket förutfattade meningar om saker och ting, även om jag på senare tid har blivit bättre :)

Jag har jordens största samvete och kan ha ångest för saker jag sagt/gjort i flera veckor, även om personen ifråga glömt de för länge sedan..

Ja, det är väl i stora drag hur jag är som person..