detsugerfett

Allting började ju som det alltid gör när man ska på resa, med att man ska packa. Jag är ju lite av en planerande person, så jag hade lagt fram kläder redan 4 dagar innan. Jag skickade iväg ett sms till min syster för att se om vi skulle ha lite innan-vi-resermys hemma hos henne innan vi åkte. (Jag ska erkänna att de mest var för att Helén är lite av en tidsoptimist, så jag tyckte att jag behövde vara där för att väcka upp henne på morgonen)
Nog för att Helén är en stor tjej nu å klarar sig själv, men ändå.. man kan aldrig vara för säker på att komma iväg i tid.

Helén hade inte packat färdigt, så vi hann aldrig spela några spel. Dock hann jag skratta så jag nästan kissade på mig när hon tog fram sin marykay-necessär med alla smörjprodukter som hon skulle ha med sig. 2 kg vägde den. Med viss rädsla för att få med oss överlast redan på ditvägen så lämnade vi handdukarna hemma.

På morgonen gick det bra att komma upp, å vi hämtade skjutsaren på vägen. Jag har ju dock en förmåga att prata väldigt mycket (framförallt om gamla reseminnen), så jag lyckades prata oss förbi både arlandas avfart och en bra väg mot uppsala. Helén försökte få mig att inse att vi hade åkt förbi, å efter att hon hade bedurat ca 5 ggr att hon VERKLIGEN VAR 200% SÄKER på att vi hade missat avfarten, så gjorde jag en fulvändning vid en "poliskontroll" å sen var vi på rätt väg igen..

När vi äntligen kom fram till Paris så blev både jag och Helén förskräkta (detta kom inte fram förrens lite senare då ingen nämde detta för den andre förren efter en liten stund) Men jag gick och tittade på människorna å funderade på om de verkligen kunde vara så att exakt ALLA var så smutsiga i utlandet..

Men när vi kom till hotellet, som förövrigt skulle vara enkelt, men ligga i ett bra kvarter så fick vi en smärre chock. Vi färdades upp i hissen, till 5te våningen.. sista vångingen blev vi tvingade att gå uppför trappan, som förövrigt lutade mer än tornet i Pisa, färgen hängde längst väggarna, dörrarna var gjorda av något material mer likt papper, än de kanske mer vanliga - trä. Mögel växte i badrummet som man för att kunna sätta sig på toaletten fick gå in baklänges i å backa nedböjd till sitsen. Och påväg till och från hotellet så stirrade folket på en som om de var längesedan de hade ätit middag. I de området hade vi inte kunnat gå ut på kvällen. Och eftersom att Ticket sa sig inte kunna hjälpa till förrän vi kom hem igen (om vi hade kommit hem!?) så fixade Heléns arbetskompis fram ett hotell som vi ringde till å fick hyra ett rum utav. Efter att ha kommit tillrätta (efter att de flesta pratade dålig engelska å sa sig veta vart saker å ting låg, fast dom egentligen inte visste) så hade vi hamnat i ett helt vanligt (trevligt) område, mycket närmare till allting och med ett hotellrum som i jämförelse med de andra var rena överklassen.

På kvällen åkte vi för att gå upp i Triumfbågen, och det var då jag första gången fick syn på det som jag så många år har pratat om.. Eiffeltornet..