Att bli gammal
Jag har sålänge jag kan minnas haft en smärre panik över min ålder. Jag har alltid varit lång och därav uppfattats som mycket äldre än vad jag är. När jag hade börjat i ettan i grundskolan så blev jag förpassad från matsalen av en fröken en gång för att hon trodde att jag gick i 5an. Därför har jag nog också alltid känt mig äldre än vad jag faktiskt är. När jag var yngre ville jag ju såklart också vara äldre.. Få bestämma mer över mig själv.. Följa med mina äldre kompisar på krogen osv...
Nuförtiden så blir jag ju hur lycklig som helst om man får visa leg på typ systemet...
Det är inte så att jag tycker att jag är GAMMAL, men jag är fortfarande äldre och klokare än när jag var 20, sen kan folk säga vad dom vill..
Jag dagdrömmer ofta, om hur jag kommer att vara när jag blir äldre. I min dröm är jag alltid väldigt vältränad, jag förstår inte riktigt varför, eftersom att jag aldrig har ägt en sån kropp. I drömmen har jag heller aldrig utväxt i håret och jag har alltid perfekt sminkade ögon och rött läppstift, jag är runt 1.75 cm lång och mitt favoritplagg är ett par lågt skurna tajta svarta stuprörsjeans, med ett snyggt brett skinnskärp i midjan, med ett stort härligt spänne på. Till dessa fantastiska brallor så har jag enlagomt tajt svart t-shirt med tryck och en snygg kavaj.
När jag kommer för att hämta mina väluppfostrade barn i skolan, så pratar alla deras kompisar om vilken söt mamma dem har och alla barnen vill följa med hem till oss och leka. För jag är en mamma som aldrig blir arg, jag bara skrattar högt åt alla missöden och bakar bullar dagarna i ända. Medan jag ändå hinner driva mina 5 olika företag, som alla säljer fyndiga saker. Dessutom är jag utbildad polis, som extraknäck...Mina tuttar ramlar inte ner till knäna så fort jag tar av mig BH:n och min man skulle aldrig se efter någon annan kvinna...
Ja, ni hajar grejen...
Men i den här drömmen så ingår inte någon skönhetsoperation... För jag förstår inte vad som är så farligt med lite rynkor? Det är väl fint när man ser linjer efter att en person har skrattat...
Jag menar inte att människor som gör skönhetsingrepp är dumma. Men jag förstår inte hysterin kring de här med att se perfekt ut. Vad är perfekt?
För mig är den där drömmen perfekt. Men den kommer aldrig inträffa... det diffar redan på längden, då det inte är speciellt troligt att jag kommer sjunka ca 11 cm innan jag fyllt 30... ha ha ha
Kommentarer
Postat av: Lovisa - mamma till Nils
Du har nog rätt i det där med hur gammal man känner sig utifrån sin längd. Jag känner mig ofta "liten och söt". Är bara 159 cm. Tycker man ter sig på ett sätt när man umgås med långa och ett annat med de som är kortare (vilket inte är många). Känner mig oerhört vuxen när nån är mindre, hihi.
Svar:
elin
Postat av: Lovisa - mamma till Nils
Haha, jag känner igen det där med att nån tar ens plats. Har en vän som är kortare och jag känner mig grymt obekväm ibland. Känner mig som en jätte och att jag är gammal. Vilken grej att jag inte är ensam om att känna så ;)
Svar:
elin
Trackback
