detsugerfett

Har varit ute en stund på staden med pälsk för att söka efter en halloweendräckt, då han ska på rockkryssning idag. Ja, hade han sagt att det var utklädningskryssning, då hade ju jag också velat följa med. Men jag tror att det var en liten packt, för de sa han minsann inte. Han la fram de som att de skulle vara en helt vanlig kryssning, tills i förrgår!? Och då var det ju alldeles försent att ångra sig. Så hädanefter så tänker jag fråga in i minsta detalj hur kryssningen kommer att utspela sig, vad det är för klädkod osv så att jag inte missar nåt!

 

Hur som helst, idag när jag var ute och faktiskt inte bara idag, utan alla dagar. Så reflekterar jag över hur otroligt arga människor i min omgivning ser ut. Det är som om pesten har spridit sig varje dag.. Och om man ler mot någon, då snörper den ihop munnen ännu mer och liksom bara blänger. Jag kan känna att ett leende från en okänd person kan göra min dag. Men så tänker uppenbarligen inte majoriteten av de flesta andra...

Nej, snörp ihop munnen då och se ännu surare ut.. för den som ler kanske vill dig något.. och du har vare sig tid eller lust att stanna på prata med någon du inte känner.. Utan stirra rakt fram och gå din väg... ta på dig den farligaste minen du har!

 

Jag har också sånna dagar, som jag liksom inte känner att jag vill prata med någon. Men jag brukar verkligen försöka tänka på att se glad ut. För hur ful du än är... så kan du alltid kamouflera det med ett leende..