Höstigt
Nu sitter jag här i min lägenhet. Regnet piskar mot rutan utanför.. Bäbben blev så glad när jag kom hem. Dock tror jag inte att det beror på att just JAG klev innanför dörren, utan mer att jag har förmågan att öppna kylskåpet och således ge mat åt lillstackarn som åt runt 18-tiden senast...(PUNKT)
Ja, man skulle verkligen kunna tro att man svälter honom...
Jag sitter här och tittar ut... klockan är runt 15-tiden och posten har inte kommit än..
Mina ben glänser så där fint som bara nyrakade insmorda ben gör, inte ett enda hårstrå har jag missat och det doftar bergsvatten i hela lägenheten. Den är nämligen nystädad av Henrietta som kommer varje måndag och snyggar till. Henrietta är klädd i svart kort klänning med ett litet förkläde på. Håret är proffsigt uppsatt i en knut och hon har ett sånt där diadem som alla städerskor har. Dessutom säger hon alltid att bästa träningen är när man dammsuger i högklackat. Henrietta skrattar alltid när hon städar... Och det får mig på bra humör också...
Jag måste ha en städerska eftersom att jag har en sån enorm våning. Mitt inne i stan, på strandvägen, nära Gucci-pucci butiken, så att jag har nära till shopping ifall jag skulle behöva...Min balkong är större än en av de större barerna på min gata.. Och om jag vaknar på natten för att gå upp och kissa så tar det mig minst 20 min att hitta tillbaka till rätt sovrum...
Det rasslar till i brevlådan och posten kommer.. där ligger ett brev på mattan. I brevet kan jag läsa att jag just vunnit 325 miljoner på Lotto... pengar jag själv inte behöver eftersom att jag har det så gott ställt.. Jag ringer upp till Röda Korset och ber dem skicka ner varenda krona till de utsatta barnen i Afrika...
Dessa barn får fina skolor och ett härligt liv... de får till och med råd att åka hit till Sverige och se snö.. Åka skidor och bara mysa. Barnen får uppleva sommar, höst vinter och vår...Ja, pengarna räcker så långt så att de kan bli fred i alla länder... ALLT tack vare lilla mig...
Oj, vaknade jag nu.... Jaha... bäst att gå och lägga sig i sängen då...
Kommentarer
Trackback