detsugerfett

Idag när posten kom så small de till mer än vanligt i brevlådan. Antagligen därför att jag väntade på ett speciellt brev. Dock tyvärr inte de som låg på mattan när jag kom ut i hallen. Där låg det ett vitt kuvert från stockholms lansting, med en kallelse till neonatalröntgen...Jo, jag tror det står de, även om de i min hjärna är barn som är födda förtidigt...Men jag ska låta de vara osagt, de kan ha stått neuvronatal också...

 

Jag kan bara se framför mig hur jag kommer in i lokalen där röret jag ska åka in i står, jag känner mig illa till mods då jag nog har en släng av klaustrofobi... Sköterskan ber mig ta av alla smycken och jag lägger mig på britsen.

När jag åkt in i röret så blir det kaos på utsidan.. sköterskan tillkallar läkare och alla kollar på skärmen.. Vad är det för fel tänker jag? De vänder och vrider sina stackars små huvuden och man ser hur de verkligen funderar över hur fenomenet på skärmen ens kan vara möjligt.

Efter en stund tar sköterskan ut mig, tittar på mig med sänkt blick och berättar att de enda som de kan se i mitt huvud är ett litet tomt, vad de tror de kan se.. ärtskal. Hjärnan verkar för länge sedan ha förtvinat.. och kvar verkar tyvärr bara skalet ligga...

Hon frågar mig hur det känns när jag tänker.. och jag förklarar att mitt lilla tomma ärtskal fungerar alldeles utmärkt.. att jag inte ens har saknat min hjärna för en endaste sekund...

Men när jag går ifrån avdelningen, med beskedtet om att allt är i sin ordning i min hand... Så kan jag inte låta bli att fundera över, hur man lyckas stjäla en hjärna....