detsugerfett

Jag har uppvuxen i mormonkyrkan. Eller kyrkan som heter "Jesu Kristi Kyrka av sista dagars heliga" Här i Sverige. Jag välde själv att gå ur kyrkan när jag var ca 13 år gammal. Det var fråm början min pappa som var med. Och han såg även till att mamma hamnade där under deras tid tillsammans. Och jag kan förstå att hon gick med, då jag vet att det är (till stor del) vad hon tror på. Jag själv har alltid känt att något är fel, och aldrig kunnat svara på frågor om kyrkan, för jag har aldrig varit tillräckligt intresserad så att jag någonsin har lärt mig..

Vad är min tro idag nu då?

Jag tror stenhårt på ödet, jag tror att allt som händer har en mening. Så har jag inte alltid varit, men nuförtiden är jag det. Nu tänker ni säkert "jaha, så du menar att ett barn som får cancer, de är ödet och rätt åt dom" NEEEEEEEJ!!!! Jag menar inte så. Men jag tror på mitt egna öde. Jag tror att om något illa händer mig så är det för att de någongång bara ska bli bättre. Men, det är just en tro, och jag sviktar från den ibland.. Men jag tror inte på någon gud, jag tror inte på någon djävul... jag tror inte på något som jag inte har sett.. (men tänk på gud finns då!?) JAHA, om han  nu gör det,  varför visar han sig inte, och vågar stå för all jävla skit han ställt till med i så fall..

Jag tycker tex. inte att man är en sämre människa för att man är homosexuell..är man det så är man det. Inte så mycket man kan göra åt, välkommen in i min verklighet. Jag har inget emot er, ni ska ha samma rättigheter som jag, för ni är precis lika värda som jag.

Kort och gott.. jag tror inte på något som jag inte har sett. Konstigt? Nej, rimligt..

Söndag den 20 mars ska T få gå i kyrkan å se hur jag har vuxit upp..

Jag har lärt mig väldigt mycket i krykan om vad som är rätt och fel, och de har jag mina föräldrar att tacka för.. Även om mycket som sägs i kyrkan är rent ut sagt bullshit, men man får lära sig att solla och ta de som är viktigast.

Keep up the good work, så att säga..

Det första:

Jag låg hemma i soffan och kollade på Tv. Min älskade vän Emelie ringde och frågade om jag hade lust att följa med ut. Jag bodde under den här tiden tillsammans med en kille och hade faktiskt egentligen ingen större lust, och jag hade inget att dricka heller för den delen. Emelie hade en flaska vin som vi kunde dela på, och efter en del övertalande så gjorde jag mig iordning och kilade ner till henne. Vi gjorde oss iordning och delade på den där flaskan vin som vi hade kommit överrens om. Vi var vid de här laget 3 tjejer hos Emelie, men en av oss ville gå till TK, medan Emelie dejtade en vakt på Hamn, så jag och hon gick dit. Vi hade verkligen en helt UNDERBAR kväll, och eftersom att hon kände han som jobbade i baren så fick vi köpa shit för 15 spänn. Efter x antal 15-kronors-shot så tyckte vi att en ultimat idé var att beställa ett helrör. De skulle ju bara bli 750:-/person, så de var ju inte så farligt. Och dessutom ville vi sitta i VIP:en...

Till slut kröp vi runt på dansgolvet.. och Emelie kom och väste i mitt öra att vi skulle dra..Efter mycket tjat gav jag med mig och vi sprang längst hela maren.. jag ropade efter Emelie varför vi sprang.. och då hade vi inte BETALAT FÖR HELRÖRET! Det var en helt sjum kväll, och till slut väcktes vi av han som ägde Kebabhouse, för han tyckte de var dags för oss att gå hem. Jag var så jävla sjuk dagen efter, men det var de värt! Tack Emelie för ett otroligt minne..

Det andra:

Jag och min vän T var ute en kväll som många, den enda skillnaden den här kvällen var att tunnelbanan inte gick hem. Så vi tog oss en sväng runt stan. Till en början somnade vi i ett "vägarbete" men senare letade vi oss upp,. och sov på en gräsplätt utanför Engelbrektskyrkan.. och inte bara tills tunneblanan började gå, utan enda fram tills 10 på förmiddagen. Också ett helt fantastiskt minne som jag alltid kommer bära med mig <3

Men efter mycket letande kunde en ung kille i en gul renault hjälpa mig med startningen. Åkte till jobbet. Hela jävla dagen var skit. Åkte för att träna, de gick lagomt bra, vågar inte ta i för mycket när jag nyss varit sjuk, å nu sitter jag här, nyss kollat på de okända. Killen som var medium va skitkonstig. Mamma är på dejt...

Glad alla <3 dag!

Jag: Men jag har redan varit hemma en vecka

Doktorn: Ja, men då sjukskriver jag dig

Jag: Hm.. kan man dö om man jobbar när man är sjukskriven

Doktorn: Känns det bättre då?

Jag: Jo, de skulle kännas lite bättre för jag har så dåligt samvete

Doktorn: Jaaa, man kan dö om man jobbar under sjukskrivningstiden

Så alltså kan jag dö nu om jag går till jobbet, så det är bäst att stanna hemma..

Förövrigt är en av biverkningarna extra gasig mage på medicinen, blä.. tur att jag inte känner nån lukt.

Sen får man inte ligga ner under 1 timme efter att man tagit medicinen, så nu sitter jag och väntar.. fast de gör så ont i skallen när jag ligger så jag tror de är bättre att sitta lite..

Puss på er!

Jag tror att det är väldigt olika, beroende på vem du frågar. Men det finns ju en "vision" på vad kärlek är. - Villa, volvo, hund, 2 barn en man och en kvinna, som ska leva lyckliga i alla sina dagar. Men jag tror att när man lär sig att acceptera att alla inte är likadana och när man kan lära sig att inse att kärlek är olika. Då kan man förstå att det är så mycket mer än så. Det finns många olika sätt att visa att man älskar någon. Jag gillar dendär låten "more than words" den säger mer än vad jag kan säga med ord just nu.