detsugerfett

Idag när posten kom så small de till mer än vanligt i brevlådan. Antagligen därför att jag väntade på ett speciellt brev. Dock tyvärr inte de som låg på mattan när jag kom ut i hallen. Där låg det ett vitt kuvert från stockholms lansting, med en kallelse till neonatalröntgen...Jo, jag tror det står de, även om de i min hjärna är barn som är födda förtidigt...Men jag ska låta de vara osagt, de kan ha stått neuvronatal också...

 

Jag kan bara se framför mig hur jag kommer in i lokalen där röret jag ska åka in i står, jag känner mig illa till mods då jag nog har en släng av klaustrofobi... Sköterskan ber mig ta av alla smycken och jag lägger mig på britsen.

När jag åkt in i röret så blir det kaos på utsidan.. sköterskan tillkallar läkare och alla kollar på skärmen.. Vad är det för fel tänker jag? De vänder och vrider sina stackars små huvuden och man ser hur de verkligen funderar över hur fenomenet på skärmen ens kan vara möjligt.

Efter en stund tar sköterskan ut mig, tittar på mig med sänkt blick och berättar att de enda som de kan se i mitt huvud är ett litet tomt, vad de tror de kan se.. ärtskal. Hjärnan verkar för länge sedan ha förtvinat.. och kvar verkar tyvärr bara skalet ligga...

Hon frågar mig hur det känns när jag tänker.. och jag förklarar att mitt lilla tomma ärtskal fungerar alldeles utmärkt.. att jag inte ens har saknat min hjärna för en endaste sekund...

Men när jag går ifrån avdelningen, med beskedtet om att allt är i sin ordning i min hand... Så kan jag inte låta bli att fundera över, hur man lyckas stjäla en hjärna....

 

 

Alltså facebook... I all ära... men kan de bara gå och dö någonstans!

På riktigt nu... det behövs vare sig meterologer eller läkare.. Folk sätter ju sina egna diagnoser...

Och det här med journaler, de är helt överskattat.. Om en läkare vill ha någons sjukhistoria är det bara att adda personen ifråga på fejjan och sen är de frågetecknet kirrat! 

Hur kan man vilja att alla man inte känner (jo de är faktiskt så... för de flesta du har på facebook känner du inte) ska läsa om hur sjuk du är... Är inte de åtminstonde LIIIITE privat? Något man kanske delar med familj och närmast sörjande...

 

Nu tänker ni säkert "Ja, men du då... du skriver ju här att du är sjukskriven och har ont i armen" Och det kan jag förvisso hålla med om...

Men annars hade ni ju undrat varför jag kan klämma en 8 inlägg/dag... För ni ska ju inte tro att de kommer vara lika stor idéspruta på mig på fredag...Även om jag även då kommer vara lite rolig ;)

 

 

 

 

Idag har jag också en del att göra. Vissa saker får man passa på med sålänge man inte kan göra andra saker.

Börjar kännas lite bättre i armen, men de går lite upp och ner. 2 nätter i rad har jag fått gå upp och ta värktabletter. 

 

Är det inte konstigt egentligen. I Sverige heter det "värktabletter" det låter ju som att man skulle få värk när man tar dem. Jätte opraktiskt... I engelskan heter det ju åtminstonde "painkiller" Ja, där tycker jag att ordet åtminstonde har en mening...

Det är samma sak med ordet rostfritt... När jag tidigare jobbade i en heminredningsbutik så hände det att det kom in folk som var förbannade över att deras rostfria bestick hade just rostat... Men det är inte så konstigt...

 

Rostfritt heter Stainless på engelska.. och den EGENTLIGA översättningen är faktiskt 

 

stain = missfärgas less=mindre

 

Därav är ju inte översättningen korrekt.. och det betyder egentligen "rostar mindre"

Så ni som går omkring och tror att ni har rostfria bestick säger jag bara HA HA... det finns inget material (i bestickform) som är rostfritt... dock finns det sånt stål som rostar mindre...

 

 

Nu sitter jag här i min lägenhet. Regnet piskar mot rutan utanför.. Bäbben blev så glad när jag kom hem. Dock tror jag inte att det beror på att just JAG klev innanför dörren, utan mer att jag har förmågan att öppna kylskåpet och således ge mat åt lillstackarn som åt runt 18-tiden senast...(PUNKT)

Ja, man skulle verkligen kunna tro att man svälter honom...

 

Jag sitter här och tittar ut... klockan är runt 15-tiden och posten har inte kommit än..

Mina ben glänser så där fint som bara nyrakade insmorda ben gör, inte ett enda hårstrå har jag missat och det doftar bergsvatten i hela lägenheten. Den är nämligen nystädad av Henrietta som kommer varje måndag och snyggar till. Henrietta är klädd i svart kort klänning med ett litet förkläde på. Håret är proffsigt uppsatt i en knut och hon har ett sånt där diadem som alla städerskor har. Dessutom säger hon alltid att bästa träningen är när man dammsuger i högklackat. Henrietta skrattar alltid när hon städar... Och det får mig på bra humör också...

Jag måste ha en städerska eftersom att jag har en sån enorm våning. Mitt inne i stan, på strandvägen, nära Gucci-pucci butiken, så att jag har nära till shopping ifall jag skulle behöva...Min balkong är större än en av de större barerna på min gata.. Och om jag vaknar på natten för att gå upp och kissa så tar det mig minst 20 min att hitta tillbaka till rätt sovrum...

Det rasslar till i brevlådan och posten kommer.. där ligger ett brev på mattan. I brevet kan jag läsa att jag just vunnit 325 miljoner på Lotto... pengar jag själv inte behöver eftersom att jag har det så gott ställt.. Jag ringer upp till Röda Korset och ber dem skicka ner varenda krona till de utsatta barnen i Afrika...

 

Dessa barn får fina skolor och ett härligt liv... de får till och med råd att åka hit till Sverige och se snö.. Åka skidor och bara mysa. Barnen får uppleva sommar, höst vinter och vår...Ja, pengarna räcker så långt så att de kan bli fred i alla länder... ALLT tack vare lilla mig...

 

 

Oj, vaknade jag nu.... Jaha... bäst att gå och lägga sig i sängen då...

Är hemma hos systeryster idag... igen...

 

Ska snart bli bjuden på potatismos, låter skitgott tycker jag...

Idag har det inte hänt så mycket och jag har inte haft så många tankar... vi hörs snart igen!

 

Jag och min storasyster bestämde under förrgårkvällen att vi faktiskt ska ta och åka till New York!

För några år sedan så var förslaget att åka dit även då, men vi beslutade oss istället för Barcelona, då vi inte hade så många dagar på oss.

 

Helén har ju rest mycket förr, men jag har varit rätt ny på de. Då vi inte åkte så mycket när jag var liten. Faktiskt bara en gång till Forto Ventura eller hur det stavas...

 

Hur som helst, så kom vi fram dit, till Spanien och allt började på flygplatsen när vi skulle hämta vårat bagage. Det var svårt att hitta och vi gick och såg oss om efter diverse skyltar. Jag hittade en där det stod "El stockholmo" på..

"Titta där måste det vara" sa Helén "Nä, det är de inte...det fattar du väl själv" sa jag "Nähä, varför inte de?" "Nej, de är ju där alla från el stockholmo lämnar in sitt bagage!" Helén tittade lite frågande på mig... "De finns väl inget här som heter el stockholmo heller?" "Joho, de gör de ju... den där ön som dom åker till i sällskapsresan" Helén började asgarva.. och jag hade redan nu avslöjat min oresanta sida... 

 

Vet ni en sak? Vi hittade aldrig till tunnelbanan i Barcelona, jag vet inte om det var något fel på oss.. eller om den tillfälligt var gömd när vi var ute och letade. Men jag har aldrig gått så mycket i HELA MITT LIV! Som jag gjorde under mina dagar i Barcelona...

 

När vi äntligen kommit fram till hotellet efter att ha blivit blåsta på pengar av en taxichaufför, så lämnade vi av väskorna och gick ut på staden... Vi gick ett par varv.. gick och köpte en chipspåse för att ha medan vi fixade oss för kvällen. Gick tillbaka till hotellrummet la oss på sängen klockan var runt 17.00....åt ett par chips....vaknade kl 08.40 dagen därpå...med kläderna på...

 

Jaha.. då var en hel dag borta...så vi var då tvugna att uppleva resten av dagarna dubbeöt så mycket... väl hemma hittade jag en megastor fästing i skallen, som antagligen kom från nån gräsmatta down there....

 

 

När vi var i Paris några år senare så blev vi liksom inslussade i tunnelbanan på en gång, då man inte tog sig från flygplatsen om man inte köpte en tunnelbanebiljett (eller tog taxi) Så då passade vi på att lära oss systemet från början. Dock innan vi kom fram till vårt nya hotell (då de jag hade bokat låg i slummen) så hade nästan hela den dagen också gått. Dock var vi lite mer rutinerade nu och gjorde oss iordning på en gång, utan att lägga oss i sängen :)

 

Men nu, när vi ska till NY så är planen att planera först och resa sen.. för att få ut maximalt av besöket :)

 

 

 

 

 

 

Efter att ha tillbringat exakt hela dagen i soffan hemma så gick jag ner till mamma emelie som bor i lägenheten under mig. Hon lagade iordning lite mat som jag snällt glufsade i mig. Nu är jag mätt och belåten och tänkte väl inte göra så mycket mer heller. Känner mig helt slut, som om jag skulle ha festat hela natten, trots att jag var hemma redan vid halv 1.

 

Jag antar att jag får återkomma imorgon, med lite nyare tag..

Då utlovar jag lite smaskigt skvaller om hur jag och Helén skött våra utlandsresor hittills :)

 

PUSS!

Nu blev det inte fantastiskt på de viset som jag hade målat upp det. Men röda mattan var utrullad och vi fick sitta bredvid ett par som verkade vara i första dejtingstadiet. Ni vet när tjejen har röda naglar och hårt mejkade ögon och ser sådär svår ut. Så som tjejer bara ser ut och är vid första dejterna. Liksom tittar lite "under lugg" på killen och liksom bara fnissar. Inte skrattar högt även om saker är skitroliga... utan bara fnissar. Åh, det är så töntigt. Sen äter tjejer som är på första dejterna aldrig upp maten heller, även om man bara får pyttelite. Jobbigt då om man följer med sin dejt hem och får gå hungrig hela kvällen/natten sen. För jag kan tänka mig att dem svänger förbi Mc'Donalds påvägen hem annars...

 

Jag kan inte låta bli och sitta och tjuvlyssna när jag ser ett uppenbart sådant par. Man vill ju veta va de pratar om. Mitt problem när jag ska tjuvlyssna är ju de att jag gör de med ögonen. Jag har jättesvårt att höra vad personen ifråga säger, om jag inte samtidigt tittar. Detta gör att mina objekt ganska snabbt känner sig utstirrade och jag får sluta lyssna helt enkelt...

Sen kan jag inte heller låta bli att fundera över OM det blev något... om han fick till de... osv...

 

Jag har nämligen aldrig varit på en riktig dejt.. och tur är väl de. Jag lider av fruktansvärd handsvett när jag blir nervös... så jag är glad om jag slipper :)

Just vid detta tillfälle är jag in på Wallmans salonger (tidsinställt inlägg) med min mamma och syster. Som jag sa innan så fick Helén av oss att gå dit och käka middag med show och hela baletten. Det var hon värd kära syster..

Jag är redan färdig trots att vi inte ska åka förren kl 17.30, men då har jag tid att fantisera lite...

 

Jag ser mig själv komma dit, till Wallmans alltså, hur röda mattan redan är utrullad. När vi kommer in för att berätta vilken bokning vi har så säger den söta tjejen bakom disken att de tyvärr verkar ha blivit någon dubbelbokning. Hon ser lite svettig ut, men erbjuder oss sedan ett fint bord i VIP avdelningen. Vi glider förbi alla.. folk tittar på mina skor och säger att det är bland de snyggaste dem sett. Vi sätter oss vid vårt bord och showen börjar. Det är allsång och mikrofonen hamnar under min mun. När jag sjungit några stråfer så tystnar musiken. Ägaren kommer fram till mig och berömmer min fantastiska stämma och undrar om jag kan tänka mig att göra ett liveframträdande senare under kvällen. Jag tackar ja och får gå bakom i kulisserna och välja ut en dräckt. Jag tar ett svart liv med rosa fjädrar insydda längst kragen. För att piffa till de lite extra tar jag på mig rosaglittriga högklackade skor. Jag entrar scenen och publiken jublar. Jag passar på att dansa på bordet vid Peter Jöback, han klappar glatt med... När jag är färdig vill chefen på Wallmans anställa mig.. Och publiken jublar ännu mer...

 

 

..Eller så blir det bara en helt underbar middag i de bästa sällskapet... vem vet ;)

 

 

Jag har under hela mitt liv varit lång. Alltså LÅNG! Vi snackar inga 1.75 cm. Jag var 1.86 redan innan jag slutat 7an. Jag kommer så väl ihåg när jag var hos skolsyster och hon mätte mig till 1.86,5 Jag var helt knäckt. Jag tittade bara på henne och sa "Den där mätgrejen måste sitta fel.." För i mitt huvud var jag MAX 1.84. Jag kunde inte tåla de där 2 extra cm. De tog kål på mig.

 

Det som är så märkligt med människor är att de liksom måste påpeka saker och ting helatiden "Gud så lång du är" "men VARFÖR är du så lång" "Hur lång ÄR du egentligen?" Det här är frågor och påståenden som jag har tagit väldigt illa vid mig utav, då jag redan VET att jag är lång. Jag är liksom inte bara lång, utan jag är stor också. Dvs inte FET, men mullig och har breda axlar. Dock har jag inte alltid varit överviktig, men när jag inte var det, hette de också "vad stor du är" Det är som om jag vore en hel cirkus som gick runt på gatorna... 

Men vet ni en sak? Jag har sakta men säkert tagit tag i mina demoner.. JAG (1.86) långa Elin, som kutade ryggen för att "passa in" i vadå förresten?? Har börjat ha klackar... och vet ni vad? Jag SKITER i vad folk tycker om det. Jag tycker att det är snyggt med klackar, jag får snygga ben i det och jag får en mycket bättre hållning. 

 

Jag har börjat svara på de där frågorna/påståendena med "Ja visst är det snyggt" eller "Vilken tur att du sa det till mig så att jag äntligen fick reda på det"

 

Dock finns det EN sak jag fortfarande hatar och det är påståendet "Du är ju stor" NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ jag är inte STOR, jag är jag... lång och härlig precis som jag är!

 

Det är klart att man ska bry sig om vad andra människor säger, i viss mån... när det bara är pladder för galleriet så kan det lika bra vara... Idag tar jag på mig mina 7 cm klackar... då blir jag 1.91... Sug på den ni ;)

 

Så kan folk få tro att jag är transa... transor är förresten helt sjukt heta! :)

 

 

 

 

Hörrni tjejer, jag har kommit på en STOR skönhetsmiss som många av er gör. Den är så simpel så att jag inte kan låta bli att störa mig när jag ser det.

 

Men när ni målar mascara så ska det göras i följande steg

 

1: Måla på färgen i den ordningen du vill

2: Se till att fransarna är ordentligt täckta (dvs att den som har blonda fransar inte har blonda "slingor" i sina fransar, vare sig på ovan eller undersidan

3: TA BORT ÖVERFLÖDET/KLADDET SOM HAMNAR PÅ ÖGONLOCKET MED EN TOPS!!!!

 

Det finns INGET som är fulare, än en tjej som är sminkad med "bara" mascara och så har hon kladd på ögonlocket... Ser man inte de? Tycker man att de är snyggt? Tänker man inte på det?

 

Jag tänker på det och vill bara uppmärksamma alla som använder "bara" mascara att börja ta bort överflödet...

 

 

 

 

 

 

Har varit ute en stund på staden med pälsk för att söka efter en halloweendräckt, då han ska på rockkryssning idag. Ja, hade han sagt att det var utklädningskryssning, då hade ju jag också velat följa med. Men jag tror att det var en liten packt, för de sa han minsann inte. Han la fram de som att de skulle vara en helt vanlig kryssning, tills i förrgår!? Och då var det ju alldeles försent att ångra sig. Så hädanefter så tänker jag fråga in i minsta detalj hur kryssningen kommer att utspela sig, vad det är för klädkod osv så att jag inte missar nåt!

 

Hur som helst, idag när jag var ute och faktiskt inte bara idag, utan alla dagar. Så reflekterar jag över hur otroligt arga människor i min omgivning ser ut. Det är som om pesten har spridit sig varje dag.. Och om man ler mot någon, då snörper den ihop munnen ännu mer och liksom bara blänger. Jag kan känna att ett leende från en okänd person kan göra min dag. Men så tänker uppenbarligen inte majoriteten av de flesta andra...

Nej, snörp ihop munnen då och se ännu surare ut.. för den som ler kanske vill dig något.. och du har vare sig tid eller lust att stanna på prata med någon du inte känner.. Utan stirra rakt fram och gå din väg... ta på dig den farligaste minen du har!

 

Jag har också sånna dagar, som jag liksom inte känner att jag vill prata med någon. Men jag brukar verkligen försöka tänka på att se glad ut. För hur ful du än är... så kan du alltid kamouflera det med ett leende..

 

 

 

När vi kommer hem så blir Bäbben jätteglad. Han rusar mot dörren och skriker som om han varit ensam i en evighet...Som om man skulle vara den mest ensamma kissen i hela världen. Och så lägger han sig på rygg och rullar runt. För han vill ha mat. Och den fulingen tror att han kan lura oss. Jag har aldrig sett en katt som kan se så HUNGRIG ut som just Bäbben.

Häromdagen så hade Tommy givit honom mat innan han gick till gymmet och 2 tim senare när jag kom hem från stallet så fick han av mig, för då såg han helt utsvulten ut igen. Bäbben har också en tendens att hoppa in i kylskåpet när man öppnar det, för att på ett dramatiskt sätt påvisa sin hunger.

 

Men en till sak som han gör när man kommer hem är att gå till lådan och bajsa. Typ "hej matte, äntligen är du hemma så att jag kan bajsa, jag är nämligen rädd för att stora bajsmonstret ska ta mig" och de luktar ju inte direkt hallontårta.

Samma sak är när man vaknat.. då passar han också på..Istället för att passa på när vi sover så att han får vara ifred.. Nej, i den här familjen delar vi på allt! Det är ioförsig skönt att han väntar tills vi har vaknat, för annars vaknar man av ATT han har bajsat..

 

Nu hör jag hur bäbben och Tommy är lite osams i köket, bäbben vill ha smoothie till frukost och inte sin kattmat som han fått...Tommy försöker förklara för Bäbben att han får lax till frukost, vad får vi...

Men de verkar som att budskapet inte rkktigt når fram....fortsättning följer....

Igår hade vi lite firmafest med jobbet, eller kick off eller vad man ska säga. Jättetrevligt var det och vår chef hade fixat roliga lekar med diverse frågor och utklädningskläder...
Nu tror ni förstås att jag tänker skriva om hur den här tillställningen totalt spårade ur. Hur chefen dansade naken på bordet och vi blev utslängda innan klockan slagit stängning. Men nu kan jag berätta för er, att det var en väldigt trevlig tillställning där alla skötte sig exemplariskt!
Men något som slår mig när man går ut nuförtiden är att alla förvandlas till katter. Eller jag menar, alla katter tar med sig sina leksaker..dvs klösbrädorna. Sen är det liksom bara att SMSa till grannen tvärs över bordet ifall man vill få något sagt.

En del sitter och pratar i telefonen istället för att prata med sin bordsgranne. Så man kan ju egentligen undra varför man ska umgås överhuvudtaget. Jag föreslår att id nästa firmafest så kopplar alla ihop sig på skype istället.. Då märks det inte om man sitter och smsar samtidigt...

Varför är det så svårt att göra det man ska?

 

Igår så skulle jag bytt däck på bilen, bokat tid hos optikern, hämtat ut biljetter till Tommy... Ja, listan kan göras oändlig.

 

Vad tror ni jag fick gjort? INGENTING...

Näpp... istället fick jag stressa iväg och göra allt de där idag istället. Och jag är inte ens färdig med däckbytet än.. för sommardäcken ligger fortfarande i baksätet och jag har så ont i armen nu så jag orkar inte lyfta tillbaka dom ner i källarn. Men de gör inget, för om nån snor dom så får dom ändå skitdäck, för vi måste köpa nya.

Så nu vet ni det...

 

Imorgon ska jag, mamma och Helén gå på Wallmans salonger, Helén fick de av mig och mamma i 45 årspresent...

Förra gången (när hon fyllde typ 43 eller så) så bjöd vi ut henne på Eriks bakficka... det är bland de godaste jag har ätit.. Och så hade vi skitkul också!

 

Så det är favorit i repris kan man säga....

 

 

 

 

 

När jag åker och exempelvis handlar, så är jag så förbannat konstig. Det verkar tyvärr även ligga i familjen då jag upptäckt att min syster gör likadant...

 

Så här går det till:

 

Jag går in i affären, den första avdelningen som då kommer är schampoot, där finns de också mascara och lite annat smått och gott... Jag behöver egentligen bara köpa schampoo och balsam. Men mitt schampoo och balsam är inte riktigt slut, men de är ändå på gränsen, så jag kan tvätta håret ett par gånger till innan jag egentligen måste kris-köpa nytt... Jag går då fram till schampoo-hyllan... tittar lite vad jag ska ha.. Går och kollar lite på mascarorna (fast jag inte behöver nån sån). Luktar lite på parfymerna.. Ser i fall dom har nån rolig hårspray... Tittar på schampoot igen och tänker "Nej, jag orkar inte köpa det idag" går vidare i affären och plockar på mig alla varor jag ska ha + lite till... kommer på att topsen nästan är slut... fast "jag orkar inte köpa det idag" ... Betalar och åker hem...

 

Kommer hem, tvättar håret... och DÅ tar schampoo och balsam slut.. blir förbannad för att jag inte köpte de när jag ändå höll i flaskan i affären...

 

Dagen därpå måste jag åka till affären IGEN, för då MÅSTE jag köpa schampoo... egentligen så är tandkrämen snart slut... men de orkar jag inte köpa idag......

 

......... det är en sak om man inte har RÅD att köpa den saken just nu... men kom igen...

De är ju inte direkt så att ÄLSKAR att handla heller.. utan jag drar mig in i de sista...

Men mitt shoppingsystem gör ju att jag får åka till affären DUBBELT så många gånger som alla andra, som handlar allt de behöver på en gång... Suck!

 

 

 

 

Shit alltså, nu är de tydligen vinter.. Jag glömmer bort, eller mer förtränger vintern varje år. Och sedan plupp.. så är den plötsligt här, med allt vad de innebär..

Idag måste jag tydligen sätta på vinterdäcken på bilen, så jag inte står där en morgon med kuken i brevlådan och undrar hur jag ska ta mig fram.

Sedan ska jag häma ut Tommys biljetter på ATG och köpa en ny mascara.

 

Ja, just de... jag ska boka tid hos optikern också.. Jag avståndsbedömmer ju som.. ja jag vet inte. Och dessutom upptäckte jag häromdagen att jag inte såg vad de stod på dataskärmen med ena ögat, men med de andra ögat va de inga problem. Dock när jag tittade med båda så såg jag inte heller...

 

Så ja, de kan ju ioförsig ha varit en tillfällighet... Men jag lär gå och kolla i alla fall.

När jag var yngre så var jag liiite översynt när jag var hos optikern. Men de behövde man visst inga glasögon för.

Tack och lov för det... tycker glasögon bara är dyrt och sjukt onödigt :P

Förövrigt blir jag liksom "fröken Elin" när jag sätter på mig glajjor...

Jag har sålänge jag kan minnas haft en smärre panik över min ålder. Jag har alltid varit lång och därav uppfattats som mycket äldre än vad jag är. När jag hade börjat i ettan i grundskolan så blev jag förpassad från matsalen av en fröken en gång för att hon trodde att jag gick i 5an. Därför har jag nog också alltid känt mig äldre än vad jag faktiskt är. När jag var yngre ville jag ju såklart också vara äldre.. Få bestämma mer över mig själv.. Följa med mina äldre kompisar på krogen osv... 

 

Nuförtiden så blir jag ju hur lycklig som helst om man får visa leg på typ systemet...

 

Det är inte så att jag tycker att jag är GAMMAL, men jag är fortfarande äldre och klokare än när jag var 20, sen kan folk säga vad dom vill..

Jag dagdrömmer ofta, om hur jag kommer att vara när jag blir äldre. I min dröm är jag alltid väldigt vältränad, jag förstår inte riktigt varför, eftersom att jag aldrig har ägt en sån kropp. I drömmen har jag heller aldrig utväxt i håret och jag har alltid perfekt sminkade ögon och rött läppstift, jag är runt 1.75 cm lång och mitt favoritplagg är ett par lågt skurna tajta svarta stuprörsjeans, med ett snyggt brett skinnskärp i midjan, med ett stort härligt spänne på. Till dessa fantastiska brallor så har jag enlagomt tajt svart t-shirt med tryck och en snygg kavaj.

När jag kommer för att hämta mina väluppfostrade barn i skolan, så pratar alla deras kompisar om vilken söt mamma dem har och alla barnen vill följa med hem till oss och leka. För jag är en mamma som aldrig blir arg, jag bara skrattar högt åt alla missöden och bakar bullar dagarna i ända. Medan jag ändå hinner driva mina 5 olika företag, som alla säljer fyndiga saker. Dessutom är jag utbildad polis, som extraknäck...Mina tuttar ramlar inte ner till knäna så fort jag tar av mig BH:n och min man skulle aldrig se efter någon annan kvinna... 

 

Ja, ni hajar grejen...

 

Men i den här drömmen så ingår inte någon skönhetsoperation... För jag förstår inte vad som är så farligt med lite rynkor? Det är väl fint när man ser linjer efter att en person har skrattat...

Jag menar inte att människor som gör skönhetsingrepp är dumma. Men jag förstår inte hysterin kring de här med att se perfekt ut. Vad är perfekt?

 

För mig är den där drömmen perfekt. Men den kommer aldrig inträffa... det diffar redan på längden, då det inte är speciellt troligt att jag kommer sjunka ca 11 cm innan jag fyllt 30... ha ha ha

 

 

 

Sitter hemma hos min syrra at time.. 

När man är här så är det nästan som att man skulle vara inlåst i Big Brother-huset. De har nämligen små fåglar utanför fönstret som roar sig med att liksom stå stilla i luften, jättenära fönsterrutan och kika in. Det är inte bara en fågel, utan jättemånga!

Man kan ju undra vad syster och övrig familj sysslar med här som kan vara så intressant i fågelvärlden.

De kanske rent av förvandlas till fåglar så fort ingen är här och flyger omkring här inne. Med superlyxig fågelmat.. och de är därför som småfåglarna här ute suktas så mycket.

 

Om jag tänker efter så kan man se små spår efter e ventuell fågelförvandling. Det är till exempel inga oliver kvar på Heléns olivträd och den lilla oliv som sitter kvar där, den ser lite skrynklig och fågeläten ut, trots att den står inne...Sen har hon skruvat upp en hel del hyllor och gardinstänger senaste tiden, som är lätta för fåglar att sitta på..

Så tja, jag tror nog minsann inte att de är så oskyldiga som hon låtsas.. För när man frågar så säger hon "jag har ingen aning om varför dom gör sådär"

 

Hmm... jag är ytterst skeptisk...

 

 

 

 

Ja, jag kan ju inte låta bli att kommentera den här förlovningen litegrann. Jag lyssnade på Rix morronzooooo imorse och jag kan inte låta bli att älska Ola Lustig.. Synd att han redan är upptagen, för annars hade jag nog passat ganska bra ihop med honom.. Ja, juste, jag är ju också upptagen och förresten är min pälsk bättre än hela rix morronzoo-gänget tillsammans... Nog sagt om den saken, för de var ju inte riktigt de jag skulle säga... Ola sa i alla fall imorse, att han trodde att de eventuellt var en liten bebis på G i Maddes mage.. Jag börjar nästan också tro det, för varför i h*vete skulle hon annars ha så bråttom med att förlova sig med den där kisen. Nu ska man givetvis inte dömma andra människor efter hur dom ser ut, eller något sånt. Men på riktigt!? Han ser ju jättegammal och sliten ut? Dessutom så tycker jag att han inte riktigt känns "äkta". Men vem är jag att bedömma det. Även om Madde haft lite otur och jag bedömmer att hon inte verkar vara så bra på att "känna av falskhet" så hoppas jag att hon har bättre lycka den här gången.. 

Jag själv skulle nog ha väntat ett slag, för hur länge har dem egentligen varit tillsammans?

 

Förövrigt så börjar jag undra när Tommy hade tänkt att fria till mig... med tanke på lill-sessans takt så kan man ju tycka att mitt och Tommys förhållande står näst intill stilla... Kom igen pälsk.. de börjar bli dags nu.. och om du skyndar dig riktigt mycket kommer vi kanske hinna gifta oss innan sessan.,. i Las Vegas.. och om vi kommer dit samtidigt som Madde, så kanske vi också kan få låna Silvia-Elvis-prästen :)

 

 

Nu tänkte jag ger er instruktioner för 80/20 regeln..

Jag har nämligen kommit på att 80 % utav tiden gör jag saker åt alla andra, förutom mig själv. De resterande 20% är den tiden jag har tillsammans med min pälsk då jag får "belöning" för allt annat jag gjort. Belöningen behöver inte nödvändigtvis bestå utav livets stora njutning, utan ibland kan det räcka med lite kli på ryggen.. Givetvis inte "sjukdomen" kli, även om man kan tro att jag lider utav den ibland... utan mer kill...

 

Hur som helst, nu har jag kommit på.. att om man drar av dom där 20% utav de där 100 som man har ifrån början, så behöver jag från och med nu bara göra saker 80% bra. Eftersom att de resterande 20 ska jag ju ha till mig själv.

 

Så från och med nu kommer jag bara knyta 80% av skorna, jag kommer tvätta 80% av tvätten (dvs bara min egen) jag kommer skruva 80% av golven och äta 80% av maten (då borde jag bli smal). Fast å andra sidan så kommer jag ju bara springa 80% bra på löpbandet så då kanske de jämnar ut sig...

 

Så länge som du bara gör 80/20 så kommer du att orka mer. Det säger ju sig självt, om du jobbar 24tim/dygnet så kan du inte ha sex efter de, för då har ju klockan tippat över på andra sidan och en ny dag har börjat...

 

Dock kanske den här regeln inte alltid är så bra, då den man lever tillsammans med då får utrymme att göra allt 20/80... Fast de kan jag väl bjussa på, då jag är en sån fantastisk person..I alla fall om jag själv får sätta betyg ;)

 

 

 

Hej och hå!

 

Har just slängt in betalningen på mina räkningar.. det är lika tråkigt varje gång. Varför kan det inte vara gratis att leva..Eller så kanske vi kan gå tillbaka till den tiden då man bytte saker med varandra.. Om jag till exempel var bra på att bygga bord, då kunde jag göra det. Och så kanske du var bra på att baka bröd, så kunde du göra de. Sen kunde vi byta med varandra och så var alla glada. Eller att man blev tilldelad ett jobb när man föddes exempelvis "Du ska bli byggarbetare" och "Du ska jobba i matbutiken" osv... Då kunde alla människor bara göra allting gratis. Man liksom jobbade för varandra... så en del var tvungna att sköta elen och andra fick äga husen osv.. Men man kunde gå in i affären och plocka på sig de man behövde, utan att betala... De skulle väl inte vara så dumt...

 

Fast å andra sidan, livslängden på några bakade bröd är ju inte ens en bråkdel av vad det är på ett bord. Så det är klart att människan kom på att man skulle använda sig av pengar. Och de skulle ju inte fungera om allt var gratis, för då skulle ju folk vara så giriga så att de plockade på sig 5 Ipods liksom.. De folk inte förstår är att i en värld där allt är gratis så behöver man ju inte vara girig...

 

Sen blir det ju lite svårt för dem som är sjuka att klara sig kanske... men å andra sidan skulle ingen bli sur för att man pockade på skattebetalarnas pengar för allt var ändå gratis.

 

MEEEEN hur skulle stackars överklassen klara sig då, med tanke på att de har de mycket bättre än alla andra..

Här är jag, god morgon... eller middag!

 

Jag har haft lite fullt upp idag på morgonen. Jag har hämtat ut ett rek.brev och nu är jag hemma hos systeryster igen...

De är skönt att hon inte börjar sitt nya jobb förren 1/12. För då kan jag hänga lite med henne när jag inte kan jobba. Är sjukskriven fram till torsdag nästa vecka pga armen.

 

Jag tänkte mest bara säga hej, så återkommer jag under dagen med något mer vettigt och säga :)

 

 

 

Är det inte fantastiskt vad folk älskar varandra på Facebook, hur man liksom nästan inte är vänner på riktigt om man inte är vänner på FB. Knappt så att man är gift med sin man om han inte har FB. Det är som en helt ny värld har öppnat sig!

Dessutom är folk så jäkla mycket med att skriva om sina fantastiska kärlekar, sin bedårande familj eller lilla gulliga unge.. Hur mycket man älskar dem och hur fantastiska det är...
Jag säger bara såhär... jag tror inte ett skvatt på de där! Jag tror att ni ljuger.. för ju mer ni försöker inbilla mig att ni har det så fantastiskt, desto mer tror jag att du ljuger. En person som har det bra, behöver sällan berätta det för alla andra. Samma sak med en person verkligen har mycket pengar på riktigt, den behöver sällan säga det!

Det är de som är skillnaden på skit och pannkaka mina vänner...
För hur vore det om man öga mot öga berättade för sina nära och kära hur mycket man faktiskt tycker om dem, istället för att skriva memoarer om de till alla ute på facebook!

 

 

 

...men de kanske har med gilla-faktorn att göra...

Åh, alla mammor i hela världen pratar om sina bebisar... Såklart att dom gör det, det är en stor prestation att klämma ut ett hyreshus, med balkonger...

När jag frågar min mamma om hur jag var när jag var liten så säger hon alltid "du var en snäll unge" Jaha, ja snäll... när jag frågar hur hon menade då så säger hon att man kunde sätta mig i en sandhög och där satt jag, tills hon hämtade mig igen.. Är man dum om man springer omkring då? Nej, de tyckte inte mamma.. för så var min storebror, han var ett aktivt barn som kom på massor med hyss...bland annat så försökte han elda upp sitt täcke när han var liten. Var han elak då? Nej... det var han inte... han var bara busig.

 

På Malou efter 10 idag så är det Carolina Gynning, hon berättar också om sin snälla bebis... Jaha... hennes bebis är snäll... Hur hade den bebisen varit om den hade varit elak?

 

Nu undrar jag vart dom elaka bebisarna bor? För här har dom aldrig bott.... Kan någon som har en elak bebis höra av sig till mig, för i så fall vill jag ha ett möte och träffa detta underverk, som (tack och lov) verkar vara sällsynt...

 

Ha ha ha jag kan ju börja med att skriva att när jag skrev ordet "hen" i rubriken så får det en liten röd tråd under sig, vilket betyder att ordet är felstavat/inte finns. Men låt gå.. det verkar ju vara en väldig hysteri runt det. Jag och Tommy låg och diskuterade det här igår innan vi skulle sova... det skulle vi inte ha gjort eftersom att jag fick så satans svårt att komma till ro sen. Jag menar. Hur ska stackars nyblivna föräldrar få veta vad de fått för slags barn? När man ligger där på sjukhusbädden helt utpumpad efter en förlossning och så säger barnmorskan "Åh men titta... det blev en hen, en individ" Hur länge ska jag då behöva vänta innan jag vet vad för slags hen jag fått?

I så fall, så kan man ju döpa bebisen redan i magen till exempelvis Maj-Björn eller Bengt-GunBritt eller Åke-Malin

eller Gun-Stig ja, det finns ju hur många namn som helst.. Och varför ska det då finnas olika avdelningar på klädaffärena, då skulle ju Gun-Stig kunna ha klänning, vare sig han har svans eller inte (kommer ni ihåg vad penis betyder?)

Eller ska barnmorskorna börja säga "du har fått en hen utan svans" betyder det... *viskar* flicka *slut på viskning* då?

 

Förövigt så tycker jag att det är diskriminerande att de har uppdelade parfymsorter och jag vill också använda kondom på mig själv, hur lyckas jag bäst då? På huvudet, eller på handen som en liten extra tillpiffning till mina smycken.. Sedan borde ju mens plockas bort helt, eftersom att det är helt onödigt och man bara mår dåligt ändå. Och så ska man ju inte bli omhändertagen då, speciellt inte av en hen med svans, för vi alla ska vara lika helatiden. Glöm inte bort att vi är individer och inte kön! Det finns inga olikheter alls....

 

För att på något vis är det ju skillnad.. Jag förstår inte hur man kan vilja att det INTE ska vara det. Jag menar givetvis inte att kvinnor ska vara under männen eller vise versa. Men jag tycker faktiskt att det är ganska ironiskt att just nu, när vi kommit en så lång bit in på 2000-talet. Då forskningen mer och mer visar hur olika vi är.. (ja vi ska ju till och med äta olika mediciner och de flesta mediciner är framforskade på män och kanske inte alls passar en kvinna) så ska vi trilskas med att vi är precis lika. Men varför ska vi inte göra det vi är bäst på? Om en man är bäst på att diska och kvinnan är bäst på att laga bilen... Ja men låt var och en göra det den är bra på. Om kvinnan i sin tur är bäst på att diska och mannen bäst på att laga bilen... ja men LÅT VAR OCH EN GÖRA DET DÅ! Sluta vara så förbannat jävla trångsynta.... Det handlar inte om att någon är bättre än någon annan, det handlar om att se saker för vad dom är. Sedan kan man öva sig så att man blir bättre på det man vill, vare sig man har svans eller inte.

 

 

 

 

 

 

När det börjar bli så här mörkt och höstigt ute så har jag ett litet knep som jag brukar köra med för att det ska kännas lite bättre. När man är ute och kör bil, så sätter man på högsta värmen, till slut så blir det då så varmt så det hettar på kinderna och dom blir alldeles röda. När man sedan har åkt bil klart, så ser man alldeles solbränd ut, och man skulle lika bra kunnat lega på stranden hela dagen. De här knepet kan man också köra med ifall man till exempel sagt att man ska gå på gymmet och inte har hunnit med det, innan man kommer hem liksom ;)

 

 

 

 

 

Har varit med Emelie och kollat lite på Chilli idag, de är en av mina favoritbutiker, faktiskt innan IKEA, men de kommer strax därefter. Jag ska nämligen flytta upp 2 tr i min port, till en 2,5. Istället för den ettan jag bor i nu. Jag skulle egentligen vilja köpa allt de jag har nytt, men de räcker inte plånboken till för. Så till att börja med så ska jag köpa en ny sängram, och en byrå.. Sen får det komma pö om pö så att säga...

 

Men något som jag också skulle behöva, även om de ligger lite längre fram i tiden är en ny soffa... den jag köpte på IKEA för x antal år sedan börjar säga upp sig och har gjort sedan första året kan man säga... Nästan alla fjädrar har slagits ur sina fästen (de är fästena som har gått av) så den sjunger väl på sista versen...

 

Nu har jag hittat en supernajs soffa på Chili, den kostade under 10.000:- så det var ju inte fy skam... Jag köper hellre möbler som jag gillar för stunden och som är lite billigare, än att lägga flera tusen i onödan. Då kan man ju byta lite oftare om man nu skulle känna för de...

Eller så behåller man de relativt billigare möblerna och gör nåt annat roligt för pengarna!

 

 

 

 

Jag är en tjej som har ganska svårt med motivationen. Fast både och faktiskt. Har jag bestämt mig för nåt så kan jag göra de in i döden. Men det tar inte så lång tid innan jag kommer på något annat, och då var de jag kom på först inte lika viktigt. 

Mycket också för att när det blir så att man får motgångar så kan det vara svårt att liksom komma förbi dom utan att ge upp. Jag är en mästare på att komma på ursäkter... "Ja men om jag dricker den här milkshaken idag, så springer jag 16 minuter istället för 8 på gymmet imorgon" när morgondagen kommer så tänker jag "Jo, men jag MÅSTE verkligen köpa nya skor, för mina är trasiga...nähä...hann jag inte gå till gymmet som är öppet dygnet runt då...tråkigt...bäst jag avslutar kvällen med en pizza, för då kan jag ju stå i plankan i 10 minuter imorgon på gymmet, för då ska jag ju ändå dit" Sen när jag väl kommer iväg för att träna, då orkar jag ju inte göra mer än de jag ska, eftersom att jag inte tränat upp mig tillräckligt än...

 

Det är nästan som att bli bränd i en relation, har man blivit de en gång så är man inte så sugen på att testa igen, men då kommer vi fram till min nuvarande inspirationskälla PINK, med låten TRY!

Alltså seriöst, lyssna på den texten...

 

"Where there is desire
There is gonna be a flame
Where there is a flame
Someone's bound to get burned
But just because it burns
Doesn't mean you're gonna die
You've gotta get up and try try try"

 

Kort och gott säger hon ju att bara för att du är bränd betyder det inte att du dör..så gå upp och försök igen..

 

Här kan du lyssna på hela låten om du vill göra det http://www.youtube.com/watch?v=yTCDVfMz15M

 

 

 

 

Jag tänkte passa på att bjuda er på ett litet tips. Här om veckan, snarare den 5 oktober, så fyllde en utav mina bästa vänner Jessica år. Jag och Jessica brukar ofta diskutera det här med sötsug. Så när jag var ute för att köpa en present till henne, så hittade jag en bok som hette "första hjälpen vid akut sockersug" (på lagerhaus). Jag tyckte att det var en superidé att köpa den till henne, jag såg framför mig om alla fantastiska tips hon skulle få, så hon skulle kunna låta bli att äta socker, att behovet helt skulle upphöra i samband med att hon fick boken. Men så var inte fallet. Den här boken innehåller recept på just sötsaker. MEN, det som är så jäkla bra med den här boken är att det är recept på exempelvis 5 chokladbollar..3 små kolakakor osv...Man måste alltså inte stå och göra en hel sats. Och oftast är det ju så att man äter tex 3 kolakakor, sedan orkar man inte mer. Men efter en stund när man vilat så tar man 3 till, bara för att det finns. För man slänger ju inte de kakorna som blir över... Tål att tänkas på..

 

 

God morgon mina vänner, har sovit länge idag också, men jag tror att jag behöver det. Annars skulle jag väl inte göra det. Ha ha.

 

Jag och Bäbben är rejält osams nu här på morgonen. Han är så sjukt på min lampa i vardagsrummet, jag förstår inte vad det är som är så roligt med den. Tänder och släcker... och släcker och tänder. Jag blir vansinnig. Jag lever som i ett discotek och det är en tidsfråga innan jag får epilepsi...

 

Nu när jag sprutat så mycket straff-vatten på honom så att han är helt plaskblöt så roar han sig med att mysa med mina smutskläder. Helatiden något som prasslar, så att jag inte kan koncentrera mig. (Lampan är av nåt papper eller liknande, som också prasslar)

 

Nu tror ni förstås att jag är jordens känsligaste människa, men det är jag inte. Jag ville bara ha de sagt, utan utlägg...

 

Idag ska jag ta mig en tripp hem till pälsk, hoppas på att få lite middag :)

Men först kanske jag ska ta och hoppa in i duschen och försöka piffa till mig lite.. känns som att jag bara sunkat omkring här i flera dagar. Fast med all rätt, jag är ju en liten sjukling...

 

 

 

 

Jag tänkte passa på att visa upp en uppsättning träningskläder som jag har. Var och shoppade loss på nåt outlet i kungens kurva för ett tag sedan. För att för de mesta använda svart, och trivas mest i de.. så tycker jag att jag var modig som tog ett gult boxarlinne...

Just nu ligger jag i min säng, men fötterna på min stora prydnadskudde och kan inte sova.. jag funderar lite på det här med poliser. Om en polis till exempel kör för fort... Och en annan polis stoppar den polisen, vad händer då? "Öh, jaha tjenare Leffe, va det bara du... ja men då kan du köra vidare..." eller rapporteras det, och polisen får betala böter?
Jag har väldigt svårt att se mig själv, om jag skulle vara polis... om jag stoppade någon av mina kaffekollegor, att jag då skulle skvallra... Men de är klart.. rätt ska ju vara rätt kan man ju tycka. Förövrigt måste det kännas lite som dubbelmoral att vara trafikpolis..eftersom att VEM har inte NÅGON GÅNG kört för fort.. Men det är klart, det är ju jäkligt lätt att döma någon annan, speciellt vid de tillfällen när man själv inte ens KAN få böter, bara för man är tjenis med alla andra trafikpoliser...
Sen förstår ju jag också att det finns högre poliser som tillrättavisar de undre poliserna.. men vem tillrättavisar de högsta poliserna?

Och hur lyckas man bygga den högsta lyftkranen, om man behöver kranar för att bygga lyftisen...

Och vem bestämmer hur vägskylten "varning för stenskott" ska se ut..

Och VEM bestämmer att det heter "Och så låtsades han som att det regnade..."

Varför är man alltid så sugen på att gå ut och festa när man inte kan?

Nä här ligger jag,i min prinsess-morgonrock medan jag har små bomullstussar mellan tårna eftersom jag målat tånaglarna i härlig ljusrosa färg... mitt hår är alldeles nyfuktat och är inte alls frissigt... körslaget spelar på Tv:n och solen skiner utanför fönstret... eller vänta, det är ju kväll...

Förövrigt verkar de funka att blogga från mobilen också! Heja mig!

En av mina grannar övar piano och vårskrik nu.. Jag fattar inte riktigt varför, för de är ju inte vår på långa vägar. Eller så kanske han bara har ont i magen, vad vet jag.

Synd att han inte sjunger lika bra som han spelar, för då hade jag inte haft några invändningar. Detta får mig att tänka på när jag själv gapar i takt till musiken för full hals. Stackars grannar, hörs det så tydligt? Jag ska från och med nu bara lyssna på låtar som jag inte kan texten till. Så att jag inte bara "råkar" gala med...och förstör husfriden för mina grannar...

Nu ska jag svänga över till mami för lite middag.. så hörs vi säkert senare :)

Nu känns det som att jag inte har gjort annat än att gå omkring och såsa hela dagen, så nu ska här röjas...
Nog för att jag har lite svårt att få högerarmen att hänga med, men skam den som ger sig..
Dags att rensa garderoben. Den här gången ska jag inte slänga allt som blir över, utan jag ska faktiskt lägga ut de till försäljning, det finns alltid någon som gillar det man själv har tröttnat på.. Jag har ju en tendens att köpa saker som jag vet att jag inte kommer använda, men som jag liksom önskar att jag passade i..
Så mycket av de jag har är inte ens använt :)

Vad tror ni om att ha dessa i vinter? (Canada snow 1012658)

 

Hej på er!

 

När jag va yngre så sa alltid min pappa att eftermiddagen börjar vid 12, kanske är det så... men i min värld är det vid 3. Så för mig är det fortfarande morgon, eller i alla fall förmiddag!

 

Mormor därmemot, hon kunde klä av sig till nattlinne redan vid 14, för efter det var de ändå försent att gå ut... :)

 

I förrgår var jag på gymmet.Jag kan inte låta bli att känna mig så sjukt sexig när jag springer på de där löpbandet. Håret fladdrar och svetten rinner sådär precis lagomt. Och man liksom studsar fram och det ser så enkelt ut, och benen är alldeles raka och man kan springa hur långt som helst och dem som springer bredvid liksom avundas mig för att jag orkar springa så länge...

Tja, det är i alla fall de jag hinner tänka under de 8 minuter som jag dödas igenom.. Och när jag kollar mig i spegeln så ser det inte alls så fantastiskt ut som de känns, utan benen liksom går ihop enda ner till knäna.. och därifrån spretar dom åt två olika håll, likt 2 marionettdockor utan styrsel...

Men jag gör det ändå och jag hoppas att folk inte lägger märke till hur fantastiskt o-fitt jag är, att det är sant de som står i varenda modetidning att alla har så fullt upp med sig själva, så de inte hinner bry sig om dina skavanker. Där kan jag säga att dom LJUGER, jag kollar alltid hur alla andra ser ut/beter sig, för att se om jag är annorlunda. Oftast är jag inte det, jag menar..HUR många är jävligt heta på gymmet?

 

Oj, nu lyckades bäbben släcka lampan, och hans klo verkar ha fastnat i snöret.. så jag måste gå och befria honom.. eller så kan lill-marrodören få sitta där ett tag till, så kanske han lär sig...

 

 

Har inte direkt haft nån motivation idag.. Känns ju inte så kul att starta upp bloggandet med att säga det. Ha ha...

 

Men det är inte riktigt så jag menar. Jag har en inflammation i höger arm och har haft sedan förra fredagen, då jag var hos doktorn och fick medicin. Tyvärr har inflammationen tilltagit, trots medicinering, så jag känner att jag liksom har annat att tänka på än vad jag äter... 

Har tillbringat dagen/eftermiddagen hemma hos min syster idag. Det är alltid mysigt att vara hemma hos henne och hennes familj.

 

I övrigt har jag inte gjort så mycket mer, ligger på soffan och tar de lugnt..Har beslutat att inte jobba i helgen, då jag inte riktigt kan greppa saker med handen. Men det går över.. även om de får ta sin tid.

Och jag som äntligen kommit igång med träningen. Tänker dock fortsätta åka till gymmet och i alla fall gå på löpbandet, så jag håller i den vana jag försökt skapa.

 

Hoppas att ni mår bättre och känner er piggare än vad jag gör! <3

 

Hallå Hallå Bloggen!

Nu är jag här igen, jo för nu har jag fått för mig att jag ska börja ta tag i mitt överviktsproblem igen, en gång för alla. Det sa jag förövrigt förra gången också, men då hade jag väl inte den riktiga motivationen, även om jag trodde det. Min käre mor tog därför kontakt med överviktsmottagningen i Södertälje och på den vägen är det.
Kvinnan jag pratade med där var förövrigt smal som ett snöre, men hon var snäll. Hon berättade för mig att man kanske behöver en 3-5 ggr av försök innan man lyckas gå ner och hålla vikten, jag är förvisso bara på mitt 3 försök, så jag kanske inte klarar det den här gången heller, men jag ska i alla fall börja matregistrera, det är när man skriver upp allt man äter...
Jag berättade för henne att jag antagligen skulle vara ögontjänare och bara äta bra saker, men hon sa att det var de som va lite meningen med övningen. Att man ska reflektera.
Hon berättade också att själva matberoendet är så svårt då man faktiskt MÅSTE äta för att kunna leva. Det är lättare att exempelvis sluta röka, även om de är nog så svårt...För du måste inte ha nikotin för att överleva...

De kändes som ett bra möte, även om jag mest garvade.. För när jag ska berätta om mitt beteende, så skämms jag så mycket, så jag faktiskt inte kan göra annat än att just garva...

Ja ja... off to gymmet... :D Puss!